Ja, som alla vet, har det ju inte blivit mycket rida av på Solgården.
Men jag, SusAnne, fick en dressyrsadel i julklapp av min älskade man. Kimberly har ju alltid gått i första hand, och när jag köpte en sadel till mig för 9-10 år sedan blev det ju givetvis en westernsadel, men ändå köpte jag den ganska liten i sitsen så att Kim skulle sitta så bra som möjligt. Och den passar varken mig eller Master längre, han har med sina 24 år på nacken och bristande träning de senaste åren, helt naturligt alltså, fallit in ganska mycket.
Och Kim hon har inte suttit på hästryggen på över ett år, och inte ridit på riktigt på nästan 3 år. Och idag, provade Kim och Master för första gången julens nya dressyrsadel, och vilken grej. Efter 6 steg gick han på tygeln, överlycklig över att känna igen sadeln (han har ju varit mästare vår master, tävlat upptill msv). Herre jösses, sa han, skulle det behöva ta er nästan 8 år att hitta en riktig sadel?!
Wow, sa Kim, va fin han är, och vad duktig han är!! Jag vill rida varje dag!
Nej, så blir det inte! Kim får snällt och försiktigt börja med 1 gång i veckan, så får vi se hur det utvecklar sig…
